Mindfullness
Det är söndag och jag degar hemma hos mamma. Njuter av att maten blir serverad (ja, jag är bortskämd...ja), att det finns en fungerande dator och att slippa frysa som en hund trots att man är inomhus.
Perfekt söndag..
Och som en klassisk söndagssyssla så kollar jag på en massa bloggar. Allt från lokala småtjejer
som fotar och skryter om hur fantastiskt deras liv är, till den där galna kvinnan "Olga Rönnberg".
Seriöst, henne är jag livrädd för. Skulle hon försöka coacha mig till att droppa några kilo, ja då skulle jag
behöva synka träningen med anger management... Kvinnan gör mig förbannad punkt.
Annars då? Jo livet rullar på fantastiskt bra, vilket i sig är lite oroväckande. Snart kommer väl någon form
av big bang, och allt bara fuckarupsigtotalt. Eller så gör det inte det. Allt beror kanske på min mentala
inställning? Har jag bestämt mig för att ha flyt nu en tid framöver, ja då ska jag tamejfan också ha flyt!
Ja... Jag har bestämt mig för att allt handlar om inställning. Även om allt faktiskt går åt fanders,
så är det jag och mitt tankesätt som väljer hur jag vill hantera situationen. Och jag ska se
möjligheterna i varje situation, öva upp min hjärna att alltid se lösningarna..
Märks det förresten att jag lyssnade på Åsa Nilsonne (professor i medicinsk psykologi) och hennes tankar om mindfullness i fredags?
Märks det att jag ska bli någon slags terapeut? Märks det att mitt flummiga jag äntligen får komma till nytta?
